2 april, 2012 | 2 kommentarer
I fredags hade jag och Elin den sista matdagen. Tanken var att jag och grannen Anna skulle få assistans i köket av Elins femåriga My. Men då hon blev åksjuk på gungan någon timme tidigare fick vi klara oss på tu man hand.
Maten som skulle lagas var kycklingklubbor med curry och äpple. En mycket enkel rätt som nästan lagar sig själv. Vi la ut kycklingklubborna på fyra plåtar och på den femte plåten la vi quornfiléerna. Sen klyftade vi närmare 7 kilo potatis som vi la bredvid kycklingklubborna och quornfiléerna på plåtarna. På kycklingen och quornen ringlade vi soja. På allt hällde vi olivolja, salt och svartpeppar. Sen skjutsade vi in det i ugnarna. Tacka vet jag varmluftsugnar!
Sen tog Anna tag i curry- och äppelsåsen. Vi hackade äpplen och gul lök som frästes tillsammans med curry i några minuter. Sen blandades det med turkisk yoghurt och salt och peppar. Lätt som en plätt, eller lätt som en curry- och äppelsås som funkar sådär som ett talesätt.
Under veckan hade jag och Elin ibland glömt bort en och annan grönsak till salladen. Vi hade också överköpt oss på zucchini och morötter. Så, vad gör man inte om inte en härlig salladskompott till fredagsmaten? Purjolök (hela purjolöken, jag provoceras något fasligt av de som slänger blasten), zucchini, gurka, äpple, cocktailtomater, tomater, paprika och hyvlade morötter. Fräscht, krispigt och färggrant. Jag gjorde dessutom en liten blandning av lime, olivolja, ingefära, svartpeppar och salt som jag ringlade över salladen. Lime och ingefära är bland det bästa jag vet.
Samtidigt som jag hackade sallad gjorde Anna något mycket viktigare. Hon gjorde glasyren till morotskakan. Två stycken paket färskost, drygt 200 gram margarin, ett paket florsocker och två lime. Hon blandade allt och bredde det över kakan och det var sagolikt! Ja, kakan blev sagolik. Ett tips för att få den extra god är att krydda den extra mycket. Jag brukar använda kanel, kardemumma, ingefära och vaniljsocker och jag snålar inte. Liksom det inte snålas med lime i glasyren.
Anna strödde dessutom rivet limeskal över kakan. ”Ja, vi äter ju med ögonen också” sa hon. Jag höll med.
Mätt och belåten är det minsta man kan säga att jag kände mig i fredags. Hur det gick ekonomiskt, om vi fick in lika mycket pengar som vi köpte mat för, vet vi fortfarande inte. Men rätt på hur mycket maten kostade hade Kalle Olsson. Han gissade på 1 735 kronor. Det var 1 731 kronor. Det är tillräckligt nära för ära och en vinst. Så, han vann en middag och tog ut den i fredags.
Nu dröjer det ett halvår till jag ska planera mat i kollektivhusföreningen Blenda igen. Nog för att det är väldigt kul att vara kökschef, så är det väldigt mysigt att få överraskas och inspireras av andras matveckor.
Men först, här har du fredagsresultatet:
Fridens liljor
Fanny
30 mars, 2012 | 1 kommentar
Det slog oss först i onsdags. Det här är en vecka med mycket fisk på menyn. Men, både jag och Elin gillar fisk. Dessutom har vi bara köpt fisk som är okej att köpa. Så kan vi kalla det för fresh fish? Fresh and funky fish rent utav? Det vore kul.
Igår stod fiskgryta med saffranscrème på kolletmenyn. Och vitlöksbröd. En oskriven, men ack så viktig, regel i Blenda är att vi aldrig serverar soppa eller gryta utan ett gott bröd till.
Själva matlagningen förflöt relativt odramatiskt. Jag lagade maten tillsammans med min granne Pezhman. Han höll koll på receptet och att ingredienserna hamnade i grytan. Själv skalade jag morötter och lök mesta delen av tiden. Eller, snarare, jag försökte hacka löken i den på pappret häftiga men i verkligen småsvårhanterade hackaren, större delen av tiden. Men, ett bra sätt att få utlopp för eventuella aggressioner.
På receptet stod det att man skulle använda en färdig saffranscrème fraiche. Hur svårt kan det vara att få till en saffranssås tänkte jag och Elin. Och simsalabim. Lite mortlande av saffran och socker i crème fraiche senare och såsen var i hamn.
Vi hade en diskussion om lätt kontra standard crème fraiche. Eller snarare, lättvarianten var kompromissen eftersom Elin ville ha minifraichen. Det är lite av en smakfråga det där. Och något av en hälsofråga. Själv föredrar jag oftast närmare standard och mindre än lättare och mer. Fast jag ska inte baktala vår sås, den blev jättegod.
Själva grytan bestod av potatis, morötter, lök, olika sorters fisk, kräftstjärtar, krossade tomater och vin. Eftersom jag och Elin råkade dricka av vinet under matlagningen dagen före, blev jag mycket glad när pluggande Gabbe i rummet intill hörde när jag erkände situationen för Pezhman. Vips kom han ner med en flaska vitt. Nu hoppas jag att Elin kommer ihåg att köpa en ny till Gabbe bara.
Till den vegetariska grytan stekte vi upp borlottibönor, aubergine och haricoverts, ja, förutom samma bas som i fiskgrytan.
Vi gjorde mycket enkla vitlöksbröd. Vi tog formfranska, la ut de på plåtar. Sen blandade vi margarin, olivolja, salt och pressad vitlök som sen breddes på bröden och sen skjuts in i ugnen till de såg gyllenbruna ut.
Ikväll är sista kvällen. Det är fredag och på fredagar har vi efterrätt. Alla tycker om efterrätt. Vi kommer att servera morotskaka och jag gjorde själva kakan redan igår, så den liksom gottar till sig ordentligt till ikväll. Jag mixade två olika recept, så det kan ju sluta hur som helst. Jag följde typ halva det här receptet.
Och hur blev maten då? Jo, gott och ganska snyggt:
Ikväll blir det kycklingklubbor med äpple och curry. Eller quorn för den som hellre vill det. Och morotskaka såklart. Sen är det klart, den här matveckan. När jag och Elin har städat.
/Fanny
29 mars, 2012 | 0 kommentarer
Note to self: överdriv inte mängderna ris
Igår var det jag och Elin som stod för kockandet. På menyn hade vi fried rice med grönsaker och ägg. Vi hade räknat om receptet en smula. Ofta när maten ska räcka till väldigt många räcker det med mindre av mycket. Fyra ägg till fyra personer skulle i vårt fall bli fyrtio ägg. Fyrtio ägg låter ju helt absurt, det är en hel kycklingfarm tyckte Elin, så vi bantade ner det. Typ tjugofem ägg knäckte vi i.
Här någonstans borde jag ha lyssnat på vad vi precis gjorde. Vi knäckte tjugofem ägg, inte fyrtio. Alltså. Vi skulle inte ha kokat fyra kilo ris. Inte f-y-r-a kilo ris. Men. När Elin sa ”ska vi inte banta ner på riset” svarade jag med ”men ris är ju det enda vi äter idag, så vi tar allt”. Lite och inget tänkte jag på att vi också skulle ha zucchini, champinjoner, haricoverts, lök och cocktailtomater i också. Och ägg, massa ägg. Eller borlottibönor för de som inte äter ägg.
Som tur var tog sen Elin kommandot. Hon sa de förlösande orden: ”vi behöver ju inte använda allt ris”. Sagt och gjort. Vi rörde ihop en schyst blandning med lagom delar av ingredienserna och ställde även fram rent ris för de som ville späda ut mer.
I receptet skulle det vara tabasco. Men i vår enfald trodde vi att det fanns i kollektivet, ack så fel vi hade. Istället fanns där sweet chili-sås. Nu vet vi ju inte hur det skulle ha smakat med tabasco, men vi kan säga att det var gott med sweet chilin. Om än lite starkt för den som öste på med extra mycket ovanpå maten.
En annan miss var att vi glömde det där med sallad. Så, istället för sallad ställde vi fram solrosfrön. Det är gott och knaprigt med solrosfrön. Dessutom berättade en av kollektivisterna att solrosfrön på maten gör att man tar upp näringen bättre. Oavsett så är solrosfrön nyttiga i sig självt.
Och resultatet? Det såg ut såhär:
Ikväll är det fiskgryta med saffranscrème på menyn. Fisk och saffran som är så gott!
/Fanny
28 mars, 2012 | 0 kommentarer
Inte bara för att man kan vinna priser i slutet av terminer, utan också för att det handlar om prestige – som kökschef vill man att kön ska ringla sig lång till middagarna.
Men, tisdagens laxpastapesto var ingen kioskvältare, något som kan bero på fyra saker. Antingen är inte menyn tillräckligt tilltalande
Eller var priset för högt (igår kostade det 20 kronor), maten inte spännande nog eller så hade våra grannar gjort andra middagsplaner. Det kan också vara en kombination av ovanstående.
Eftersom vi i kollektivhusföreningen Blenda inte har någon föranmälan till våra middagar är det lite av en gambling att gissa hur mycket mat som ska lagas. För att ta det säkra före det osäkra, jag vill ju inte att någon ska behöva gå hem hungrig, kastade jag i sju påsar tagliatelle. Med facit i hand så var det för mycket. I alla fall i relation till peston och laxen. Eller halloumin för den delen, självklart blev det pastapesto med halloumi till vegetarianerna. Halloumi som är så gott!
För att göra det hela lite knaprigare och matigare serverade vi laxpastapeston med en bönsallad. I den hade vi tre olika sorters bönor, purjolök, äpple, morot och solrosfrön. Fräsch och mättande.
Såhär blev resultatet:
Och det här gjorde femåringen:
Ikväll är det fried rice med ägg och grönsaker på menyn. Det ska bli spännande!
/Fanny
27 mars, 2012 | 0 kommentarer
För att kunna hantera ett storhushåll krävs planering. Dels för att kunna hålla kostnaderna nere, men främst för att ta tillvara på all mat. Hemma hos sig själv är det lite enklare att tänja på gränserna för vad som är färsk mat, men till andra vill man inte riktigt servera något som skulle kunna ha blivit dåligt. Därför riskerar en del mat att slängas i kollektivhusföreningen Blenda om kökscheferna inte tänker till före.
Planering var det, det är viktigt. I söndags missade jag att lägga bönorna i blöt så Elin fick lov att kompletteringshandla till måndagsmiddagen. Men, ibland går det ypperligt att lära sig av sina misstag. I morse var det jag som la borlottibönorna i blöt. Det är lika bra att ta alla när man liks ska göra det, de går suveränt bra att frysa in.
Dessutom innehåller bönor, förutom protein, såväl järn som zink (som ska vara så bra för hår och naglar). Dessvärre åker bönorna ända från Kina. Men under säsongen kan man ju passa på att äta desto mer bönor som vi kan odla i Sverige för att kompensera lite.
/Fanny
27 mars, 2012 | 0 kommentarer
Min och Elins kökschefsvecka är nu i full rullning. Den första dagen är avklarad, den första måltiden är uppäten och våra gäster tillika grannar såg mätta ut när de gick hem till sina lägenheter igen.
Vi lagade räk- och kräftsallad med matvete, ett av förra veckans recept. Receptet var verkligen busenkelt, så det gick snabbt och smidigt att tillaga. Skönt en måndagseftermiddag. Ännu skönare eftersom det dessutom var den första måndagen med sommartid.
Eftersom Elin inte är så förtjust i sparris (jag vet, det är jättekonstigt) och eftersom färsk sparris inte riktigt har säsong och således skulle bli lite väl kostsam för kollektivisterna i Blenda*. Så, vi valde helt enkelt spenat istället.
Vi stekte den frysta spenaten, kryddade upp den lite och blandade i den. Det blev både gott och järnrikt.
En av grannarna hade under dagen visat sin oro över att det inte stod något om någon sås på menyn. Kerstin som var en av matlagarna tog sleven i egna händer och slängde ihop en citronaioli. Däremot kanske inte citron och dill var bästa kombinationen, men de som suktade efter sås fick något ordentligt krämigt till maten.
Viktigaste tillbehöret var grönsalladen. Fräscht och krispigt. Räk-och kräftsalladen i sig var ganska grötig, på ett bra sätt, så det räckte gott med lite grönsallad till för att liksom göra det hela komplett.
Vad åt vegetarianerna undrar du så klart nu. Och jo, det kan jag tala om, samma sak fast minus skaldjur och plus borlottibönor.
Såhär blev vårt resultat:
/Fanny
*Maten lagar vi till självkostnadspris och måndag till torsdag är smärtgränsen 25 kronor. På fredagar kan kökschefen ta ut 30 kronor, men då får man ju efterrätt också, så då är det ju värt en femma extra. Alla gillar efterrätt.
