Den 12:e maj är det World Fair Trade Day. Dagen då människor världen över sätter rättvis handel i fokus och firar. Utbudet växer och försäljningen av Fairtrade-märkt ökar. Det är en fantastisk början och bit på vägen men det är en lång bit kvar till en världshandel på rättvisa villkor.

Inför World Fair Trade Day lanserar Fairtrade Sverige kampanjen ”Ta ett steg för Fairtrade”. För caféer och andra serveringsställen kan det handla om att gå från att servera Fairtrade-märkt kaffe till att också servera te och juice som är Fairtrade-märkt eller att kommunicera sitt utbud av Fairtrade-produkter på ett mer effektivt sätt.

Här kommer några tips på vad du kan göra för Fairtrade nu på lördag:

• Använda Fairtrades nya mobilapp och hitta ett fik med ett utbud av Fairtrade-märkt.
  Ta med familj och vänner och glöm inte en ”tapplapp” och kryssa i vilka produkter du vill ska finnas på fiket nästa gång du beställer.
• Fråga efter Fairtrade-märkt vin vid lördagskvällens restaurangbesök.
• Berätta om Fairtrade för familj och vänner. 
• I Göteborg kommer Bio Roy att ägna en hel vecka på temat rättvis handel. Startskottet går den 12 maj, samma dag som Göteborgsvarvet, och avslutas den 17 maj.  Det blir minimässor, filmvisningar på olika teman, modevisning, chokladprovning och föreläsningar m.m. Alla Coop MedMera medlemmar har rabatt på entrén (inkluderar även deltagande på aktiviteterna) och betalar endast 50 kr/biljett (ord pris 70 kr). Läs mer om hur Roy rullar rättvist på www.bioroy.se
• I Norrköping samarbetar Konsumentföreningen Svea med Fairtrade Shop och kommunens Fairtrade city-styrgrupp. På lördag står de mitt i city vid Fairtradeshopen och bjuder på Fairtrade-märkt wookad banan med choklad mellan kl 12-16.
• I Coop butikerna i Nyköping, Mjölby och Boxholm blir det butiksbjudning i samarbete med Konsumentföreningen Svea. 
• I Uppsala och Västerås blir det temat ”Ta ett steg för Fairtrade” med tipstävling i Coop Forum butikerna Stenhagen och Boländerna.
• I Malmö kommer Konsumentföreningen Solidar i samarbete med Coop Konsum Parkgatan, och Fairtrade City Malmö, att fira i Folkets Park hela dagen. Där blir det provsmak av Änglamarks ekologiska och Fairtrade-märkta marmelader och sylter samt fint erbjudande på Fairtrade-märkt choklad. 
• I Lund ordnar Konsumentföreningen Solidar tipspromenad-tävling, på Mårtenstorget kl 11-14, där man kan vinna matkassar med Fairtrade-märkta varor hos Coop Konsum Mårtenstorget.

Jag hoppas vi ses!!

”Ta ett steg för Fairtrade och gör skillnad”

Anastazia Kronberg
Coop Medlem Väst

Nej, det är inte melodifestivaldags än…

Utan det är dags att rösta på de som nominerats till Änglamarkspriset!

I år handlar det om de sociala entreprenörerna – eldsjälarna som jobbar för ett hållbart samhälle och som låter omtanke om utsatta vara en viktig del i arbetet.

Alla tio är såklart vinnare genom att de har blivit nominerade. Bara det är något som är fint i sig! Men en av dem ska få priset och checken som uppmuntran till ett fortsatt gott arbete!

Nu kan du vara med och tycka till. Röstningen sker fram till 31 maj och vinnaren offentliggörs den 14 juni på Änglamarksdagen.

Här kan du läsa mycket mer om finalisterna och rösta!

Kort info om de tio
1. Simon Flato – Sustainergies

Simon Flato är entreprenör och ordförande i föreningen Sustainergies och hans stora passion är att se människor växa och skapa lösningar för ett uthålligt samhälle. Sustainergies är en ideell organisation som ger studenter möjligheter att arbeta tillsammans med företag och organisationer för att omsätta hållbarhet och ansvarstagande i praktiken.

2. Calle Högberg – Sylt från stan

Calle Högberg är entreprenör i hållbar konsumtion och såg en möjlighet i att sälja lokalproducerad sylt, marmelad och mos av råvaror som annars skulle gå till spillo. Det började med mängder av oanvänd frukt och oplockade bär i villaträdgårdarna som Calle Högberg cyklade förbi.

3. Annika Laurén – Ekobanken

Annika Laurén är VD för Ekobanken. Ekobanken ser pengar som ett socialt medium som ska underlätta människors samarbete, där allmännytta och medlemsnytta är den främsta drivkraften. Annika har ett stort intresse för folkbildning och mänsklig utveckling, ett intresse som i Ekobanken riktas mot frågor kring pengar och kapital och dess roll i våra liv. 

4. Ingrid Munro – Jamii Bora

Ingrid Munro bildade 1999 Jamii Borai, som betyder ”bättre familjer” på swahili, tillsammans med femtio kenyanska tiggarkvinnor. Genom små lån och småskaligt sparande kunde kvinnorna lämna tiggandet bakom sig. Sedan dess har Jamii Bora utvecklats från att vara en social rörelse bland Kenyas fattiga till att bli flera företag som delar visionen att ingen är dömd att sitta fast i fattigdom.

5. Soledad Pinero – Misa Retoy

Soledad Pinera Misa är initiativtagare till Retoy vars ambition är att utveckla en verksamhet där barn på ett lustfyllt sätt genom lek lär om miljö, hållbarhet och barns rättigheter. Retoys koncept innebär att bygga upp lekmiljöer med och för barn med inriktning på att leka, låna, byta och lära. På leksaksbytarbazarer får barnen lära sig att byta leksaker och inte bara skaffa nytt.

6. Karl-Henrik Robèrt – Det Naturliga Steget

Karl-Henrik Robèrt är initiativtagaren till ramverket ”Framework for Strategic Sustainable Development” och organisationen Det Naturliga Steget. Som cancerforskare insåg Karl-Henrik cellens utmaning att hantera den flora av onaturliga ämnen som används i vår vardag. För Karl-Henrik Robèrt blev engagemanget för hållbarhet ”det naturliga steget” från sin forskarkarriär till grundandet av organisationen Det Naturliga Steget som är en hållbarhetsorganisation byggd för att skapa förändring med hjälp av ramverket.

7. Johanna Stål – Camino

Johanna Stål är en av initiativtagarna och sedan starten chefredaktör för magasinet Camino. Magasinet Camino belyser kreativa individer, grupper, produkter och tjänster som bidrar till en hållbar utveckling, och som främjar medvetenhet och reflektion kring våra livsstilsval. I magasinet undersöks även relationerna mellan konsumtion, tid, lycka och meningsfullhet.

8. Björn Söderberg – Fair Enterprise Network

Björn Söderberg är grundare till Fair Enterprise Network som driver flera företag i Nepal. Fair Enterprise vill skapa företag som är socialt ansvarstagande, långsiktigt hållbara och lönsamma.Företagen satsar på arbetsmiljö, försäkringar och yrkesutbildning. Tillsammans med delaktighet, medbestämmande och delat ansvar ökar det kompetensen, produkterna förbättras och företagen växer.  

9. Anders Wilhelmson – Peepoople

Anders Wilhelmson är skapare till den personliga engångstoaletten Peepoo som idag används dagligen i ett av Afrikas största slumområden, Kiberia utanför Nairobi i Kenya. Peepoo skapades utifrån det faktum att mer än 2,6 miljarder människor i världen saknar tillgång till grundläggande sanitet.

10. Bernhard Zimmer – Musketerene

Bernhard Zimmer är initiativtagare till arbetsprojektet Musketerene som riktar sig till personer som på grund av psykiska handikapp, missbruksproblem eller andra orsaker inte hittar en plats på den vanliga arbetsmarknaden.Metoden Aktiv Rehabilitering kombinerar naturliga gruppsamtal, terapi och individuell uppföljning med konkreta arbetsuppgifter som drar in pengar till egna rehabiliteringsresor och naturupplevelser.

Här kan du läsa mycket mer om finalisterna och rösta!

Detta är Änglamarkspriset

Änglamarkspriset syftar till att ge välförtjänt uppmärksamhet och uppmuntran till personer som gör förtjänstfulla insatser för miljön. Coop startade Änglamarkspriset 2002. Ordet Änglamark förekom första gången i Hasse och Tages film Äppelkriget. Idag bärs namnet av varor som odlats ekologiskt och producerats med miljöanpassade metoder.

Änglamarkspriset är ett årligt miljöpris som delas ut av Coop i syfte att lyfta fram goda initiativ inom miljö och ekologi – stipendiet är på 100 000 kr.

Juryn består av: Företrädare för Familjerna Tage Danielsson, Hans Alfredson och Sven Bertil Taube samt personer från Coop, dessutom så utgör en röst folkets röst på Coop hemsida. Juryn kommer sedan att utse vinnare som presenteras på coop.se i början av juni. 

Under våren har jag åtagit mig ett litet projekt. Det heter ”utmana mig själv”. Egentligen är det inget som jag har planerat, utan det har snarare bara blivit så.

För en månad sen ungefär var jag i Kenya vid Mombasakusten. Min resekompanjon har dykcertifikat och tyckte att jag skulle testa att dyka. Jag förklarade att jag är rädd för vatten, att jag har varit rädd för vatten hela mitt liv och att jag är dålig på att simma. Han sa att han inte trodde på det, att det var en image jag försökte hålla upp. Nästan för att motbevisa honom gick jag med på ett Fundive. Det var fruktansvärt läskigt och jag såg knappt vad jag tittade på den första halvtimmen av ren skräck. Men samtidigt var det otroligt kul och jag vill göra det igen. Jag kan ju!

Så, varför då inte ta tag i nästa rädsla. Bin. Here it goes:

För tio år sedan köpte Birgitta och Thomas Augustesen ett hus utanför Malmköping för att komma ut till lugnet och komma ifrån Stockholm lite. Sen skulle Thomas pappa få en bikupa i present och ville ha någon med sig på biodlarkursen. Birgitta följde med och resten är historia.

www.stavtorp.nu

Varken Thomas eller Birgitta tyckte om honung när de började. Thomas ska till och med ha sagt ”ingen honung i mitt hus!”, men det var före de smakade den nyslungade försommarhonungen. Något jag fick lära mig snabbt när jag var hos dem, var att det skiljer oerhört på honung och honung. Och det beror på vad biet har plockat sitt pollen ifrån.

På bilden ovan ser du honung som har tappats på hösten, när bina har hämtat pollen från ljung. Honungen till höger är en nyslungad försommar honung och då kommer pollenet främst från björk och hassel. Ser helt olika ut. Smakar helt olika.

Den vanligaste honungen, är den samtappade honungen. En honung som inte alla gillar. Men om man istället provar en som är ”bara” från samma växt är sannolikheten större att det faller i smaken. Eller, varför inte prova smaksatt honung?

Birgitta och Thomas är ofta ute på olika marknader för att sälja sin honung. Då och då svarar den förbipasserande med att säga att han eller hon inte gillar honung. Då slänger de fram sitt tyngsta artilleri, nämligen den smaksatta mintchokladhonungen. Den ser ut som choklad, den smakar mintchoklad men det är honung. Det är verkligen honung. Jag fick dubbelkolla när jag provsmakade. Den var sagolik. Liksom honungen smaksatt med hasselnöt. Och den med lime.

Men hur ser det ut i biboet då?

Birgitta öppnade ett av samhällena för att jag skulle få se. Eftersom det är så tidigt på våren och kyligt är de fortfarande ganska slöa. Här nedan ser du några bibebisar som går runt på Birgittas hand. Det gula är bibebisbajs.

Nyttigt med honung?

Under våren har vi fått läsa att honung har läkande effekter, även den svenska. Birgitta och Thomas berättade hur vi får i oss så mycket av honungens nyttigheter som möjligt, nämligen genom att låta teet svalna till åtminstone under 70 grader innan vi stoppar ner honungsskeden. Man kan tänka att honungen ska i först när påsen ska upp

Flytande honung?

”Tjacka hemmahonung och ställ den i vattenbad, varför ska vi köpa saker långt bortifrån när de finns hemma? Varför ska vi köpa gojibär när vi har alla nyttigheter i våra svenska bär?”

Det kan vara värt att lägga några kronor extra på den lokala honungen, inte bara för att det känns bättre som medveten konsument; den smakar dessutom godare.

 Så, bevis för att jag har klarat av bin

Nästa steg: spindlar. Går det att komma runt det på nåt sätt? Hjälp!

/Fanny

Jajjamen. I Skåneland skiner solen, körsbärsträden blommar vackert rosa, fåglarna kvittrar och det luktar koskit i hela stan! Mmmm! (Kunde vara liiite varmare dock.)

Och jag har börjat använda mina Converse igen! Som så många andra, och jag undrar hur många miljoner Converse som säljs nuförtiden. De är inte speciellt bekväma egentligen (om vi köpte skor för att de är bekväma så hade vi alla haft tantskor på oss). Men snygga är de!

Dock tänker vi väldigt sällan på de som tillverkat dem åt oss. Vilket TV4s Nyhetsmorgon tog upp här i sommras.
Henrik Johnsson frågar:  ”Vad ska vi som konsumenter göra då då? Vi vill ju handla de bästa kläderna till lägsta pris, men vi vill ändå ha hyfsat bra samvete.”
Christopher från Fair Trade Center gav ett ganska bra svar (ca 2:47 min in).

Igår var jag på planeringsmöte inför World Fair Trade Day den 12 maj, med Malmö Fairtrade City, och vi kom in på fotbollar och skor.

Och nu måste jag tipsa om dessa:

Ja, i alla fall tygskorna till höger, de säljs nämligen på Coop och är både Fairtrade- och FSC märkta. Gummit i sulan kommer från gummiträd som är certifierade av FSC. Och de som har pysslat med skomakeriet har fått schyssta arbetsförhållanden. Skäliga löner, premier för att investera i det lokala samhälle, organisationsrättigheter… kanske en toapaus eller två…
Dessutom: Barnarbete och diskriminering motverkas och miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas.
OCH – Coop har kampanj på dem, 199 kr om jag inte fattat det fel!

Hurra! Fler sånna dojor åt folket!

[Nu måste jag komplettera! Det var ju här jag också såg det, i senaste Mersmak:

Rättvisa sneakers för vuxna! Storlek 36-46. På Coop Forum! Heja Coop Forum!]

Imorgon ryktas det om att det blir historier om blommor och bin här i bloggen! …Eller kanske bara bin.
Det väntar vi spänt på! =)

Ha en bra dag!

/Hanna

Den som väntar på något gott väntar för det mesta för länge. Äntligen kommer så fortsättningen på WWOOF-följetongen!
På WWOOF-gård nummer två fick jag leka cowboy, starta bushfires och dansa linedance. Bland annat.

För er som har missat:  Jag var tjänstledig okt-dec 2011, och hann vara på 6 stycken gårdar i Australien och Nya Zeeland. Det var på min egen fritid, och hörde inte till mitt jobb på konsumentföreningen. Men jag tror jag kommer få nytta av det jag lärde mig på de ekologiska gårdarna. (Mer om WWOOF här.)

Min andra WWOOF-gård låg så vackert beläget att det nästan kändes som ett paradis. Jag hade färdats söderut genom Queensland, på Australiens östkust. Och det var fortfarande mycket grönare än vad jag hade förväntat mig av Australien. I en grönskande dal, som de kallar Moonlight Falls, med en liten flod porlande i mitten, var huset placerat uppe på en kulle, med fantastisk panoramautsikt. Vita kakaduor flög mellan kullarna, korna råmade avlägset och bortom dalen tog regnskogen vid.

Beth och Ray var ett sött par i 60-års åldern. De hade bott på andra platser förr och huset på kullen byggde de för bara ett par år sedan. I dalen tror jag de hade uppemot 1000 kor.  Många var de i alla fall, för att skötas av ett pensionärspar.

Och ibland fick de alltså hjälp från wwoofare som mig.

Ray plockade upp mig i sin lastbil vid postkontoret i Bloomsbury. På vägen till gården pratade vi om Sverige, Australien och jämställdhet. Ray kontrade mina beskrivningar om Sverige med att Australien har en kvinnlig statsminister (Julia Gillard) och att Queensland hade en kvinnlig premiärminister (Anna Bligh).

Jag blev helt paff av huset och dalen. Efter att ha levt i en boning mer likt ett skjul på den senaste WWOOF-gården, kom jag nu in i ett skinande blankt och rent hus med polerade golv och jag kände mig nästan för smutsig för att kliva in. Jag fick ett eget stort rum med dubbelsäng, polerat marmorgolv (ja sten iaf) och eget lyxigt badrum och en walk-in-closet!

Huset var självförsörjande när det gällde el och vatten. De hade stora solpaneler och en extra generator från ett vattenfall högt uppe i regnskogen. De var också därifrån de fick sitt vatten. Äkta ”Spring Water”. (Släng dig i väggen Loka/Ramlösa.) De var också noga med att samla upp regnvatten.

De hade dessutom dator och internet! Och nästan mobiltäckning. Fantastiskt!

Den första frågan jag fick var nog – ”Do you know how to ride a horse?”

Ehm…  Jag skulle inte kalla mig för någon erfaren ryttare direkt. Jag har suttit på en häst några gånger, jag kan hålla i tyglarna och förhoppningsvis hålla mig kvar i sadeln. Men det räckte visst bra. Något av det första jag fick göra var att gå ner till hagarna och ropa in Charlie och Peter, Rays två hästar.
De såg mer ut som två vildhästar från prärien, där de delade den stora hagen med korna, men de kom när man ropade (och lockade med brödbitar). Sadling och betsling. Sedan var det bara att bege sig upp i kullarna efter Ray, utan hjälm eller några andra krusiduller. Kullarna var branta, men jag kände till tekniken med att luta sig framåt eller bakåt i sadeln.
– You wont fall, sa Ray som ville få mig trygg med den stora vildhästen.
- If you say so, tänkte jag.

Men jag var ganska trygg. Det var roligt att leka cowboy! Det vi skulle göra var att leta upp två ungtjurar som var på rymmen i grannens hagar. Hur Ray sedan kunde urskilja sina egna bland 50 av grannens kor, som alla ser exakt likadana ut enligt mig, är fascinerande. Han såg dem direkt. Sedan följde jakten med att skingra dem ur gruppen. (Hade rymlingarna inte varit där för länge så stötte resten av gruppen fortfarande ut dem, vilket gjorde det lättare att få med sig dem. Väntar man för länge så har de hunnit bli en del i deras ”flock”.)

Därefter var det fösning, med hjälp av vissling och rop, för att få dem tillbaka i våra hagar. Piece of cake!

Att få jobba på en cattle farm trodde jag, i min okunskap, innebar att man fick gulla lite med kor. Men icke. Det är skillnad på kor och kor. Beth och Rays kor var köttdjur. Och man höll tydligen ett visst avstånd till dem. De var rädda för dig när du närmade dig dem. Vilket kändes lite tråkigt.
Jag hade bara närkontakt med dem vid tre tillfällen under min vecka på gården.

1. När det vankades chokladsås!

Jag kände inte till ordet melass innan, men om man kan sin socker-industri så vet man att melass är en tjock sirapsartad substans som utvinns från saften av sockerrör eller sockerbetor, som en biprodukt med 50 % sockerinnehåll vid tillverkningen av socker. Och det tillverkas MYCKET socker i Queensland. Melass innehåller en massa näring och kobönder köper den ganska billigt i stora tunnor för att ge korna lite extra godis.

Det doftade sött när vi hällde upp melassen i kornas tunnor och det dröjde inte länge innan de kom råmandes nerför kullarna. Bufflandes och storögda. GODIS!!

2. När en kalv inte har lärt sig reglerna

En eftermiddag körde Ray mig till en hage där han visste att en kalv precis hade fötts. Den var bara en timme gammal och hade just ställt sig upp på vingliga ben. Ray sa åt mig att inte gå för nära mamman, då hon kunde känna sig hotad. Så jag höll ett bra avstånd. Men kalven fick syn på mig. Och på sina vingliga ben vinglade den nyfiket fram till mig och nosade på mina fötter. Mamma Mu kunde inte göra så mycket. Hon stod bara ängsligt kvar och stirrade. Jag fick några fina bilder på kalven, men sina klara blå ögon. (Se nedan.)

3. När tjurar skulle kastreras

Hm, ja. Det här var nog den delen jag ogillade mest. Tanken var att jag skulle hjälpa till att hålla i de unga tjurarna, som redan var instängda i en inhägnad, medan Ray knipsade av det som skulle knipsas av. Och den tanken var kanske god, och hade säkert gått bra om det inte skvätt lite blod åt mitt håll…  Jag fick gå och sätta mig en bit därifrån. (Fortfarande en city-jänta.) (Beth fick komma och hjälpa till istället.)  Och jag hoppas inte tjurarna plågades alltför mycket av proceduren. Ray sa att de läker snabbt och de gjorde inte ett enda ljud ifrån sig. Men… det känns inte helt okej. Det gjorde inte märkningen av dem heller. Det var brännmärkning á la Medeltid med glödande brännjärn. Känns väldigt onödigt enligt min mening, men enligt Ray så kan tjuvar klippa av de örhängen som korna kan få istället för bevis på vem ägaren är.

Denna behandling av djuren hade definitivt inte varit okej vid en KRAV-märkt gård i Sverige. Jag tror det är förbjudet att brännmärka djur i Sverige idag, men det är fortfarande tillåtet i EU.

Beth och Rays gård var heller inte ekologiskt certifierad. Men om man bortser från märkning och kastrering så tyckte jag att korna verkade leva ett rätt bra liv i dalen ändå. De gick fritt och hade gott om plats, kunde bada i floden och kalvarna fick gå med sina mammor. Kalvarna lämnar sin kära mor när de är 4-8 månader.  Sedan hänger de istället med sina jämnåriga i kompisgäng på 4-5 stycken. Tills de är 10 år och hämtas till slakt. (Buhu..)

Jag började jobba på gården vid 8-tiden på morgonen. Sedan var det ”Smoko” vid 10, lunch vid 13, och sen ett par arbetstimmar till på eftermiddagen. Jag fick hjälpa till med att gjuta cement, bygga och måla skjul, klippa gräsmattor, rensa ogräs och piffa i Beths trädgård. Och jaga fler tjurar på rymmen.

Ogräsbekämpning var en stor fråga på gården.  Och det är en stor fråga i hela Queensland. Kanske hela Australien. Någon engelsk person på 1800-talet (?) tyckte nämligen att Lantana var en fin liten dekorativ blomma, och de tog med sig dem till trädgårdarna Australien. Som så mycket annat som man för in i ett annat land utan att tänka på konsekvenserna, så tog den över helt. Ray kämpar ständigt med Lantana och Snake Weed, för att korna ska ha något att äta.  Dessa snåriga buskar sprider ut sig och kväver allt gräs. Han ogillar att spraya, men använder sig ändå av kemikalier ibland för att inget annat tycks funka. Mest effektivt var dock eld. När det var lagom torrt försöker de bränna bort ogräset.

Under min Australien-vistelse så tänkte jag att jag kanske skulle få vara med och släcka en ”bush-fire”. Jag fick i stället hjälpa Beth att tända en brasa i en av deras backar, övertäckt av Lantana. Inte helt okej egentligen, de behövde nog tillstånd trots att det är deras egen mark. Men jag tror det bodde en liten pyroman i Beth… =)

Annat jag lärde mig av Beth och Ray var:

• hur man klarar sig om en tornado kommer (ta med en massa madrasser och sätta sig med dem inne i badrummet). Vilket jag tack o lov slapp testa.
• att man aldrig ska försöka köra över översvämmade vägar. Alltför många i Australien dör när de dras med i sina bilar under de allt mer vanliga översvämningarna.
• att grodor kissar! Så vill du inte ha grodkiss i kepsar eller skor får du inte lämna dem ute. De kissar också på fönstren.
• att hela Australien står stilla under ett par minuter den första tisdagen i november. Då är det Melbourne Cup Day.
• att linedancing är mycket mer avancerat än vad man kanske tror. Och med många fler musikstilar än bara country.

Vem vet, kanske får jag användning av dessa nya kunskaper någon gång framöver!

WWOOF-äventyret fortsätter! På nästa gård blev jag kompis med en åsna, lärde mig om hur alpackor bajsar och fick klia kameler bakom öronen. (Det var som ett zoo!)

Hör av er om ni har frågor!!

/Hanna

Här är lite fakta och onödigt vetande kring äggen.

Tre av fyra vet inte varför vi äter ägg till påsk

Trots att majoriteten av befolkningen äter fler ägg än vanligt under påsken så vet få varför vi äter ägg just till påsk. Tre av fyra vet inte varför vi äter just ägg.

Anledningen är att ägget anses vara en symbol för liv och för Jesu uppståndelse på själva påskdagen. En ytterligare anledning är att det under den 40 dagar långa fastan före påsk var förbjudet att äta ägg. När ljuset kom tillbaka efter den långa mörka vintern, började våra traditionellt hållna höns att värpa igen och man fick åter tillgång till ägg.

Vi svenskar ökar konsumtionen från 2,1 ägg i veckan till 4,1 under påskhelgen.  De yngre föredrar hårdkokt. De som gillar löskokt följer ålderskurva och är högst i gruppen 55-65 år.

Mest populära påsktraditionerna:

• 74 procent äter ägg med med topping av t.ex. majonnäs och räkor under påsken
• Nästan hälften äter kokt ägg till frukost
• 38 procent dukar fram kokta, oskalade ägg på påskbuffén
• Nästan 60 procent ger bort påskägg med godis, får besök av påskkärringar och sätter in påskris med fjädrar

Minst populära påsktraditionerna:

• Det verkar vara ute att blåsa ut och måla ägg, endast fem procent säger sig göra detta under påsken.
• Även traditionell infärgning av ägg och att tillverka påskpynt förekommer inte i någon större utsträckning längre.
• Vill du servera något mer ovanligt till påsk så är äggtoddy en glömd delikatess som bara fyra procent brukar avnjuta till påsken.

Självklart är det tråkigt att äggtoddyn står tillbaka för de mer traditionella sätten att äta äggen! ; )

Så här är ett Coop-recept på en Passionerad Äggtoddy!

4 portioner   10 minuter

• 6 ägg, endast gulan*
• 1,5 dl strösocker*
• 3 urgröpta passionsfrukter*
• Om du vill – 12 cl vodka

Till garnering:

• 1 klyftad passionsfrukt*

 * = finns i Coops ekologiska sortiment

Släng inte äggen!

Konsumentföreningen Stockholm visade i dagarna att massor av ägg slängs i onödan. Äggen håller i princip alltid längre än bäst före datumet, ofta flera veckor.
Ett enkelt test för att se om äggen är bra är att lägga det i vatten. Ett färskt ägg lägger sig på botten, ett veckogammalt reser sig upp till hälften och ett tre veckor gammalt ägg ställer sig helt upp i vattnet, med den trubbiga änden uppåt. Flyter ägget upp till ytan är det riktigt gammalt och ska inte ätas.

När du knäcker ägget ser du att ägget är färskt om det har en hög gula och vitan ligger tätt runt gulan.

Det mesta i denna text är hämtat ur Svenska äggs Påskundersökning, som finns länkad här under. Massor med påsk och äggkunskap för den vetgirige!

*Källa: Svenskaägg.se (Påsken 2012) http://svenskaägg.se/attachments/92/1527.pdf

I fredags hade jag och Elin den sista matdagen. Tanken var att jag och grannen Anna skulle få assistans i köket av Elins femåriga My. Men då hon blev åksjuk på gungan någon timme tidigare fick vi klara oss på tu man hand.

Maten som skulle lagas var kycklingklubbor med curry och äpple. En mycket enkel rätt som nästan lagar sig själv. Vi la ut kycklingklubborna på fyra plåtar och på den femte plåten la vi quornfiléerna. Sen klyftade vi närmare 7 kilo potatis som vi la bredvid kycklingklubborna och quornfiléerna på plåtarna. På kycklingen och quornen ringlade vi soja. På allt hällde vi olivolja, salt och svartpeppar. Sen skjutsade vi in det i ugnarna. Tacka vet jag varmluftsugnar!

Sen tog Anna tag i curry- och äppelsåsen. Vi hackade äpplen och gul lök som frästes tillsammans med curry i några minuter. Sen blandades det med turkisk yoghurt och salt och peppar. Lätt som en plätt, eller lätt som en curry- och äppelsås som funkar sådär som ett talesätt.

Under veckan hade jag och Elin ibland glömt bort en och annan grönsak till salladen. Vi hade också överköpt oss på zucchini och morötter. Så, vad gör man inte om inte en härlig salladskompott till fredagsmaten? Purjolök (hela purjolöken, jag provoceras något fasligt av de som slänger blasten), zucchini, gurka, äpple, cocktailtomater, tomater, paprika och hyvlade morötter. Fräscht, krispigt och färggrant. Jag gjorde dessutom en liten blandning av lime, olivolja, ingefära, svartpeppar och salt som jag ringlade över salladen. Lime och ingefära är bland det bästa jag vet.

Samtidigt som jag hackade sallad gjorde Anna något mycket viktigare. Hon gjorde glasyren till morotskakan. Två stycken paket färskost, drygt 200 gram margarin, ett paket florsocker och två lime. Hon blandade allt och bredde det över kakan och det var sagolikt! Ja, kakan blev sagolik. Ett tips för att få den extra god är att krydda den extra mycket. Jag brukar använda kanel, kardemumma, ingefära och vaniljsocker och jag snålar inte. Liksom det inte snålas med lime i glasyren.

Anna strödde dessutom rivet limeskal över kakan. ”Ja, vi äter ju med ögonen också” sa hon. Jag höll med.

Mätt och belåten är det minsta man kan säga att jag kände mig i fredags. Hur det gick ekonomiskt, om vi fick in lika mycket pengar som vi köpte mat för, vet vi fortfarande inte. Men rätt på hur mycket maten kostade hade Kalle Olsson. Han gissade på 1 735 kronor. Det var 1 731 kronor. Det är tillräckligt nära för ära och en vinst. Så, han vann en middag och tog ut den i fredags.

Nu dröjer det ett halvår till jag ska planera mat i kollektivhusföreningen Blenda igen. Nog för att det är väldigt kul att vara kökschef, så är det väldigt mysigt att få överraskas och inspireras av andras matveckor.

Men först, här har du fredagsresultatet:

Fridens liljor

Fanny

Det slog oss först i onsdags. Det här är en vecka med mycket fisk på menyn. Men, både jag och Elin gillar fisk. Dessutom har vi bara köpt fisk som är okej att köpa. Så kan vi kalla det för fresh fish? Fresh and funky fish rent utav? Det vore kul.

Igår stod fiskgryta med saffranscrème på kolletmenyn. Och vitlöksbröd. En oskriven, men ack så viktig, regel i Blenda är att vi aldrig serverar soppa eller gryta utan ett gott bröd till.

Själva matlagningen förflöt relativt odramatiskt. Jag lagade maten tillsammans med min granne Pezhman. Han höll koll på receptet och att ingredienserna hamnade i grytan. Själv skalade jag morötter och lök mesta delen av tiden. Eller, snarare, jag försökte hacka löken i den på pappret häftiga men i verkligen småsvårhanterade hackaren, större delen av tiden. Men, ett bra sätt att få utlopp för eventuella aggressioner.

På receptet stod det att man skulle använda en färdig saffranscrème fraiche. Hur svårt kan det vara att få till en saffranssås tänkte jag och Elin. Och simsalabim. Lite mortlande av saffran och socker i crème fraiche senare och såsen var i hamn.

Vi hade en diskussion om lätt kontra standard crème fraiche. Eller snarare, lättvarianten var kompromissen eftersom Elin ville ha minifraichen. Det är lite av en smakfråga det där. Och något av en hälsofråga. Själv föredrar jag oftast närmare standard och mindre än lättare och mer. Fast jag ska inte baktala vår sås, den blev jättegod.

Själva grytan bestod av potatis, morötter, lök, olika sorters fisk, kräftstjärtar, krossade tomater och vin. Eftersom jag och Elin råkade dricka av vinet under matlagningen dagen före, blev jag mycket glad när pluggande Gabbe i rummet intill hörde när jag erkände situationen för Pezhman. Vips kom han ner med en flaska vitt. Nu hoppas jag att Elin kommer ihåg att köpa en ny till Gabbe bara.

Till den vegetariska grytan stekte vi upp borlottibönor, aubergine och haricoverts, ja, förutom samma bas som i fiskgrytan.

Vi gjorde mycket enkla vitlöksbröd. Vi tog formfranska, la ut de på plåtar. Sen blandade vi margarin, olivolja, salt och pressad vitlök som sen breddes på bröden och sen skjuts in i ugnen till de såg gyllenbruna ut.

Ikväll är sista kvällen. Det är fredag och på fredagar har vi efterrätt. Alla tycker om efterrätt. Vi kommer att servera morotskaka och jag gjorde själva kakan redan igår, så den liksom gottar till sig ordentligt till ikväll. Jag mixade två olika recept, så det kan ju sluta hur som helst. Jag följde typ halva det här receptet.

Och hur blev maten då? Jo, gott och ganska snyggt:

Ikväll blir det kycklingklubbor med äpple och curry. Eller quorn för den som hellre vill det. Och morotskaka såklart. Sen är det klart, den här matveckan. När jag och Elin har städat.

 /Fanny

Igår var det jag och Elin som stod för kockandet. På menyn hade vi fried rice med grönsaker och ägg. Vi hade räknat om receptet en smula. Ofta när maten ska räcka till väldigt många räcker det med mindre av mycket. Fyra ägg till fyra personer skulle i vårt fall bli fyrtio ägg. Fyrtio ägg låter ju helt absurt, det är en hel kycklingfarm tyckte Elin, så vi bantade ner det. Typ tjugofem ägg knäckte vi i.

Här någonstans borde jag ha lyssnat på vad vi precis gjorde. Vi knäckte tjugofem ägg, inte fyrtio. Alltså. Vi skulle inte ha kokat fyra kilo ris. Inte f-y-r-a kilo ris. Men. När Elin sa ”ska vi inte banta ner på riset” svarade jag med ”men ris är ju det enda vi äter idag, så vi tar allt”. Lite och inget tänkte jag på att vi också skulle ha zucchini, champinjoner, haricoverts, lök och cocktailtomater i också. Och ägg, massa ägg. Eller borlottibönor för de som inte äter ägg.

Som tur var tog sen Elin kommandot. Hon sa de förlösande orden: ”vi behöver ju inte använda allt ris”. Sagt och gjort. Vi rörde ihop en schyst blandning med lagom delar av ingredienserna och ställde även fram rent ris för de som ville späda ut mer.

I receptet skulle det vara tabasco. Men i vår enfald trodde vi att det fanns i kollektivet, ack så fel vi hade. Istället fanns där sweet chili-sås. Nu vet vi ju inte hur det skulle ha smakat med tabasco, men vi kan säga att det var gott med sweet chilin. Om än lite starkt för den som öste på med extra mycket ovanpå maten.

En annan miss var att vi glömde det där med sallad. Så, istället för sallad ställde vi fram solrosfrön. Det är gott och knaprigt med solrosfrön. Dessutom berättade en av kollektivisterna att solrosfrön på maten gör att man tar upp näringen bättre. Oavsett så är solrosfrön nyttiga i sig självt.

Och resultatet? Det såg ut såhär:

Ikväll är det fiskgryta med saffranscrème på menyn. Fisk och saffran som är så gott!

/Fanny

Inte bara för att man kan vinna priser i slutet av terminer, utan också för att det handlar om prestige – som kökschef vill man att kön ska ringla sig lång till middagarna.

Men, tisdagens laxpastapesto var ingen kioskvältare, något som kan bero på fyra saker. Antingen är inte menyn tillräckligt tilltalande

Eller var priset för högt (igår kostade det 20 kronor), maten inte spännande nog eller så hade våra grannar gjort andra middagsplaner. Det kan också vara en kombination av ovanstående.

Eftersom vi i kollektivhusföreningen Blenda inte har någon föranmälan till våra middagar är det lite av en gambling att gissa hur mycket mat som ska lagas. För att ta det säkra före det osäkra, jag vill ju inte att någon ska behöva gå hem hungrig, kastade jag i sju påsar tagliatelle. Med facit i hand så var det för mycket. I alla fall i relation till peston och laxen. Eller halloumin för den delen, självklart blev det pastapesto med halloumi till vegetarianerna. Halloumi som är så gott!

För att göra det hela lite knaprigare och matigare serverade vi laxpastapeston med en bönsallad. I den hade vi tre olika sorters bönor, purjolök, äpple, morot och solrosfrön. Fräsch och mättande.

Såhär blev resultatet:

Och det här gjorde femåringen:

Ikväll är det fried rice med ägg och grönsaker på menyn. Det ska bli spännande!

/Fanny

För att kunna hantera ett storhushåll krävs planering. Dels för att kunna hålla kostnaderna nere, men främst för att ta tillvara på all mat. Hemma hos sig själv är det lite enklare att tänja på gränserna för vad som är färsk mat, men till andra vill man inte riktigt servera något som skulle kunna ha blivit dåligt. Därför riskerar en del mat att slängas i kollektivhusföreningen Blenda om kökscheferna inte tänker till före.

Planering var det, det är viktigt. I söndags missade jag att lägga bönorna i blöt så Elin fick lov att kompletteringshandla till måndagsmiddagen. Men, ibland går det ypperligt att lära sig av sina misstag. I morse var det jag som la borlottibönorna i blöt. Det är lika bra att ta alla när man liks ska göra det, de går suveränt bra att frysa in.

Dessutom innehåller bönor, förutom protein, såväl järn som zink (som ska vara så bra för hår och naglar). Dessvärre åker bönorna ända från Kina. Men under säsongen kan man ju passa på att äta desto mer bönor som vi kan odla i Sverige för att kompensera lite.

/Fanny

Min och Elins kökschefsvecka är nu i full rullning. Den första dagen är avklarad, den första måltiden är uppäten och våra gäster tillika grannar såg mätta ut när de gick hem till sina lägenheter igen.

Vi lagade räk- och kräftsallad med matvete, ett av förra veckans recept. Receptet var verkligen busenkelt, så det gick snabbt och smidigt att tillaga. Skönt en måndagseftermiddag. Ännu skönare eftersom det dessutom var den första måndagen med sommartid.

Eftersom Elin inte är så förtjust i sparris (jag vet, det är jättekonstigt) och eftersom färsk sparris inte riktigt har säsong och således skulle bli lite väl kostsam för kollektivisterna i Blenda*. Så, vi valde helt enkelt spenat istället.

Vi stekte den frysta spenaten, kryddade upp den lite och blandade i den. Det blev både gott och järnrikt.

En av grannarna hade under dagen visat sin oro över att det inte stod något om någon sås på menyn. Kerstin som var en av matlagarna tog sleven i egna händer och slängde ihop en citronaioli. Däremot kanske inte citron och dill var bästa kombinationen, men de som suktade efter sås fick något ordentligt krämigt till maten.

Viktigaste tillbehöret var grönsalladen. Fräscht och krispigt. Räk-och kräftsalladen i sig var ganska grötig, på ett bra sätt, så det räckte gott med lite grönsallad till för att liksom göra det hela komplett.

Vad åt vegetarianerna undrar du så klart nu. Och jo, det kan jag tala om, samma sak fast minus skaldjur och plus borlottibönor.

Såhär blev vårt resultat:

/Fanny

*Maten lagar vi till självkostnadspris och måndag till torsdag är smärtgränsen 25 kronor. På fredagar kan kökschefen ta ut 30 kronor, men då får man ju efterrätt också, så då är det ju värt en femma extra. Alla gillar efterrätt.

Det är inte som i Tillsammans, vi går inte runt utan kläder, vi odlar inga mystiska växter, vi glider inte runt i långa frisyrer med gigantiska tekoppar i händerna, vi gör inte allting ihop. Men, vi bor i ett kollektiv och vi har gemensamma middagar.

Jag och drygt 30 till bor i kollektivhusföreningen Blenda i Uppsala. Jag bor i en etta, som är som vilken etta som helst förutom att köksdelen kanske är något mindre än i ettan i kvarteret bredvid. Men, vem behöver ett välfungerande kök när man kan äta tillsammans med grannarna i matsalen?

Måndag till fredag under skolveckorna lagar vi mat tillsammans och äter till självkostnadspris. Vad det blir för mat är det upp till kökscheferna att bestämma. Vi är kökschef tillsammans med en granne en gång per termin. Som kökschef planerar vi vilken mat som ska ätas, skriver recept och inhandlar råvarorna. Lagar mat gör vi två och två, samma sak gäller disken. Vi kallar det för att göra pass. På åtta veckor ska alla göra fem pass var. Det innebär att jag lagar mat fem gånger, sen kan jag äta bra mat 35 andra dagar utan att vare sig laga eller diska. Jag diskar bara på helgerna. Det är sant!

Den här veckan är det jag och min kompis Elin som är kökschefer. Och, vi fick en superbra snilleblixt för att göra hela veckan ännu enklare. Vi gick in på coop.se och snodde mer eller mindre veckans middagar rakt av.

Något som tyvärr var lite knöligt, var att recepten var skrivna till olika antal personer. Vissa var skrivna för två, andra för fyra, så vi var tvungna att ta det recept för recept när vi skrev inköpslistan istället för att använda den där smidiga alla-recept-i-samma-lista-funktionen. Det bästa hade så klart varit om vi hade kunnat välja hur många vi skulle laga till direkt. Men, jag slapp sitta och gissa och grunna, så jag är ändå nöjd.

När listan var klar hoppade jag, Elin och hennes dotter på bussen till barnvakten tillika bilutlånaren. Bil är mycket önskvärt när man ska handla fem middagar till fyrtio personer. Barnvakt likaså, framför allt när det inte finns sådant där lekland på Coop Forum som det kan finnas på vissa andra butiker (inga namn nämnda).

Ytterligare en fördel med barnvakt: Det är fritt fram att börja handlingen med en smarrig chokladmuta till en själv! Nästan två timmar senare var bilen fylld med massa mat. Och nu, nu väntar vi bara på att få börja laga måndagsmaten. Förra veckans Räk- och kräftsallad med matvete. Hur det går får du läsa om i morgon.

 Förresten – hur mycket tror du att maten kostade? Gissar du rätt bjuder jag på en middag i Kollektivhusföreningen Blenda nästa gång du har vägarna förbi Uppsala.

/Fanny

Om du vill läsa mer om kollektivhus och hur det fungerar, titta här

Årets Aktiva Konsumenter

Idag, på den internationella konsumentdagen 15 mars tilldelas Sanna och Jonas Ringqvist i Tidaholm Coop Medlem Västs utmärkelse ”Årets Aktiva Konsument”.

De har väckt debatten lokalt om klimatfrågan som är en av de stora framtidsfrågorna. Genom sitt lokala projekt ”Klimatfamiljer i Tidaholm” har de gjort en global fråga lokal och gett invånarna i Tidaholm chansen att leva klimatsmart.

– Vi ville väcka debatten lokalt i Tidaholm om klimatet, säger Jonas.
I samarbete med bl a Västgöta-Bladet, kommunen och flera andra aktörer i trakten startade de därför projektet ”Klimatfamiljer i Tidaholm”. Syftet har varit att öka medvetenheten hos Tidaholmarna när det gäller deras klimatpåverkan inom områdena mat, transporter och energianvändning i bostaden. Tre olika typer av familjer har deltagit och fått hjälp och stöd att leva mer klimatsmart.  Varje familj fick besök av en energirådgivare som gav individuell rådgivning. När de gällde mat kom kostekonom Cecilia från Coop Medlem Väst och gav tips på klimatsmarta recept och inköpslistor. I vår ska trafikinformatören i kommunen coacha familjerna i sitt transportbeteende. 

 
– Förutsättningarna för Tidaholm att bli en cykelstad igen är goda, säger Jonas. I dagens samhälle ser vi ett ”bilmissbruk” som man faktiskt kan ändra på.
För varje tema har projektet även gjort en utåtriktad aktivitet för alla Tidaholmare, en energimässa, en öppen föreläsning om klimatsmart mat och under våren blir det en torgaktivitet med transporttema.

Både Sanna och Jonas har länge otåligt väntat på att det måste hända något inom Klimatfrågan, därför beslutade de för ca ett år sedan ta saken i egna händer. De lever verkligen som de lär och det mesta de äter har de själva producerat eller köpt från närliggande gård. Sanna och Jonas Ringqvist bor strax utanför Tidaholm på en gård där de producerar mat både för försäljning och för självhushåll. De odlar ekologiskt och tar under sommarhalvåret emot volontärer från hela världen som får lära sig ekologisk odling. På gården finns kor, får och höns.

– Klimatsmart mat har flera ingångar och är lustfylld och inte tråkig som många tror, säger Sanna. Den klimatsmarta maten är också väldigt god och kan t ex vara husmanskost, närproducerad eller vegetarisk.
Både Sanna och Jonas upplevde att matdelen var en rolig del i projektet, som avslutades med att alla tre familjerna träffades och lagade klimatsmart mat. Årets aktiva konsumenter har båda länge varit engagerade i miljöfrågor. Jonas har odlat i över 20 år och är även utbildad inom kulturmiljövård. Sanna är friskvårdsteurapeut och har även arbetat som volontär inom ekologisk odling i bl a Tyskland, Japan och Irland.

– Vi vill genom utmärkelsen Aktiv Konsument lyfta fram vikten av att som konsument engagera sig för att förändringar ska kunna ske, säger Carina Malmer, ordförande på Coop Medlem Väst. Vi som konsumentorganisation vill sprida kunskap som gör det möjligt att förändra världen, även om det till en början bara är små steg, men i riktning mot en hållbar utveckling.

Utmärkelsen består av 10 000 kr och ett konstverk från en lokal konstnär, i år Nils-Erik Mattson, som tidigare bott i Tidaholm. Prisutdelningen sker på Coop Medlem Västs föreningsstämma den 31 mars på Svenska Mässan i Göteborg.

Utmärkelsen ”Aktiv Konsument” är instiftad av Coop Medlem Väst för att uppmärksamma medvetna konsumenter, enskilda eller organisationer, som inte låter engagemanget stanna i det egna hushållet utan agerar på ett sätt som kommer många till del och inspirerar till ett ökat engagemang i konsumentfrågor.

Det pratas mycket om olika dieter idag, även här… Cecilia Hornö Erikssen förklarar lite enkelt om några av dieterna ur ett hälsoperspektiv.

Det är inte lätt att veta vad man ska välja i denna djungel av kostråd. Gemensamt för de olika dieterna är att man utesluter en eller flera livsmedelsgrupper så att det totala energiintaget blir mindre jämfört med hur mycket kroppen behöver för att vara i balans. Det innebär att äter man efter en diet så får man i sig mindre energi än vad kroppen gör av med.

Detta leder sedan oftast till en viktminskning. En nackdel som många känner när de följer en diet är dock att efter denna börjar man äta som man gjort tidigare och då går man oftast upp i vikt igen. För att få ett bestående resultat är det därför viktigt att kunna leva med de förändringar man gjort.

Att äta efter livsmedelsverkets kostrekommendationer är ett bra val om man vill vara säker på att få i sig alla näringsämnen. De förbjuder dig inte heller att äta något livsmedel vilket underlättar i vardagen. Nedan beskrivs några vanliga dieter. 

Lågkolhydratkost eller LCHF (low carb high fat)

LCHF förespråkar en kraftig minskning av kolhydrater som I första hand ersätts med fett. En LCHF kost innehåller runt 20-40g kolhydrater per dag (jmf med SLV:s rekommendationer 200-300g per dag). Man ska undvika lightprodukter och välja feta mejeriprodukter framför de lätta, äta mycket fisk, kött och ägg. LCHF säger att man ska begränsa frukt och grönsaksintaget samt undvika grönsaker som växer under jorden. Då dessa innehåller mer kolhydrater än de grönsaker som växer ovanför jorden.

Stenålderskost eller paleolitisk kost

Stenålderskost, eller paleolitisk kost som den också kallas, är vanligen en kost baserad på viltkött, fisk, rotfrukter, nötter, bär och frukt. Spannmåls- och mjölkprodukter ingår inte, inte heller raffinerat socker och salt. En relativt stor del av kosten består av animaliska livsmedel.

Medelhavskost

Medelhavskosten kännetecknas av ett högt intag av spannmål med fullkorn, baljväxter, frukt, grönsaker, nötter och frön.  Fågel och fisk äts oftare än rött kött. Man rekommenderas att välja magra mejeriprodukter som till exempel naturell yoghurt och minska intaget av mättat fett.

Slow Food

Slow Food grundar sig på regionalt producerade råvaror tillredda med traditionella metoder och är en världsomspännande rörelse där matkultur i vid bemärkelse står i centrum. Rörelsens tre ledord är gott, rent och rättvist.
Gott – för att mat och dryck ska njutas, inte bara vara ett sätt att snabbt få näring.
Rent – för att mat och dryck inte ska innehålla en massa gifter och för att produktionen inte får skada miljön.
Rättvist – för att bra mat är en rättighet även för den som har mindre i plånboken och för att de som producerar mat och dryck ska ha drägliga arbets- och livsvillkor.

Glykemiskt index (GI)

Gl är ett mått på hur snabbt ett enskilt livsmedel bryts ner och absorberas i mag- och tarmkanalen. När man bestämmer GI på ett livsmedel mäter man den totala ytan under blodsockerkurvan som blir 2 timmar efter måltid på 50 gram tillgängliga kolhydrater i ett livsmedel jmf med 50 gram tillgängliga kolhydrater i vitt bröd eller 50 g glukos. Kolhydraterna i livsmedel tas upp olika snabbt i kroppen beroende hur grovt eller finfördelade de är. Ju grövre kolhydraterna är dvs. ju mindre finfördelade de är ju långsammare tas de upp i kroppen.

T.ex. så absorberas ett bröd med hela korn långsammare än ett helt vitt bröd utan korn. Om man strävar att äta efter GI-metoden är en av tumreglerna att välja livsmedel som har så lågt GI som möjligt dvs. som absorberas långsamt. Eller att kombinera en hel måltid så att den går ett bra GI-värde. T.ex. om något livsmedel i måltiden har ett högt GI kan man sänka detta genom att lägga till ett livsmedel som har ett lågt GI.

Då blir det totala GI-värdet bra. Det finns GI-tabeller att titta i för att kunna välja livsmedel med så lågt GI som möjligt. En bra GI-kost består av långsamma kolhydrater, protein och nyttiga fetter.

Som utbildad kostekonom förespråkar jag livsmedelsverkets kostrekommendationer. Nedan presenteras livsmedelsverkets fem kostråd som hjälper dig att äta hälsosamt på ett lätt sätt. Och det bästa av allt. Du får äta allt…… även om du inte får göra det alltid.  

Livsmedelsverket har satt ihop fem råd som hjälper dig att äta hälsosamt:

• Ät mycket frukt och grönt, gärna 500 gram om dagen. Det motsvarar till exempel tre frukter och två rejäla nävar grönsaker.
• Välj i första hand fullkorn när du äter bröd, flingor, gryn, pasta och ris.
• Välj gärna nyckelhålsmärkta livsmedel.
• Ät fisk ofta, gärna tre gånger i veckan.
• Använd gärna flytande margarin eller olja i matlagningen.

Det viktigaste är dock att du känner att du mår bra av det du äter och att du försöker röra på dig en stund varje dag.

Lycka till!

Cecilia Hornö Erikssen, Kostekonom och hälsoansvarig på Coop Medlem Väst

LCHF, tallriksmodellen, fettreducerat, sockerfritt, lightprodukter, vegetabiliskt, kulörrätt, rått, ovan jord, lokalproducerat, exotiskt, standardmåttkorrekt, enkelt, lyxigt, förtuggat…

Ja, det finns ju en snackis som aldrig slutar vara på tapeten. Maten. Och vad vi ska äta för att må bra. Vad som är rätt rätt. Och åsikterna går ofta isär. Men, vi kan ändå se vissa tydliga gemensamma nämnare för olika tider. Som till exempel när det plötsligt blev smörbrist i vårt kära grannland Norge för inte alltför länge sedan. LCHF var rätt rätt, och, då behövs riktigt smör. Under femtiotalet började kvinnorna i Sverige arbeta, plötsligt hade hon inte samma tid i köket. Ibland fick hon till och med låta de andra i familjen vara med och laga mat, tänka sig. Då var det viktigt att det blev korrekt. Standardiseringen gjorde sitt intåg. Alla skulle äta två medelstora potatisar, åtta köttbullar och en deciliter sås. På sextiotalet gick man istället bananas och stoppade frukt i maten.

Mattrender har kommit och gått, men hur har de sett ut? Och har det verkligen alltid varit gott?

Under några veckor ska jag förkovra mig i mattrendernas osande värld. Och, på det kommer jag försöka lägga en grytvante med ett miljöperspektiv. Hur främjar och skadar de olika mattrenderna vår arma miljö? Är det en hållbar konsumtion?

Är det någon mattrend du är extra nyfiken på? Eller som du kanske råkar vara expert på? Eller i alla fall besitter egna erfarenheter av? Tveka inte, kommentera och tipsa!

/Fanny

På fredag till lördag hittar ni oss tillsammans med våra ambassadörer och några trevliga killar och tjejer från Coop på Svenska mässan i Göteborg.

Den 2-4 mars slår Baby och Barn upp portarna på Svenska mässan i Göteborg . Vi, alltså Coop Medlem Väst, och Coop Forum finns med för andra året i rad.

Visar du ditt Coop MedMera i entrén så får du 25% rabatt (35 kronor) på biljettpriset under fredagen och söndagen.

Först möter du oss utanför entrén där vi delar ut flyers och erbjudanden men främst finns vi på plats inne på mässan i vår stora monter. Spana efter vår limegröna Coopvepa i taket.

Vår monter är fylld med aktiviteter och erbjudanden.

I Änglamarksbutiken kan du fynda våtservetter för 10 kronor paketet eller köpa andra babyprodukter från Änglamark till ditt barn. Liksom förra året finns blöjmodulen på plats. Där kan du som besökare, på våra skötbord, byta blöja på ditt barn! Självklart bjuder vi på Änglamarksblöja som ni kan prova.

På plats i montern finns också våra eko- och Fairtrade-ambassadörer.
Hos dem kan barnen prova att plantera sin egen krasse och ta med den hem eller rita teckningar samtidigt som de mumsar på en Fairtrade-märkt banan.

Är du inte redan medlem så kan du passa på att bli det under mässan. Då får du en kasse fylld med produkter till ett värde av 200 kronor!

På Stora Scenen erbjuder vi ett intressant föredrag om kemikalier i hygienprodukter i barns vardag av Katarina Johansson, författaren till boken Badskumt, som Frida skrivit om här på bloggen. Katarina föreläser fredagen 2 mars kl 14.00.

På lördag kl 14.15 intar Coops matinspiratör Sara Begner scenen. Där lagar hon smaskiga Quesadillas ihop barn. Receptet är taget ur Saras bok ”Laga mat tillsammans”.

Hoppas vi ses!

Anastazia, Coop Medlem Väst

Läs mer och ta del av senaste nytt på www.babybarn.se och www.facebook.se/babybarn

Öppettider:

Fredag 2 mars 9.30–18.00
Lördag 3 mars 9.30–17.00
Söndag 4 mars 9.30–17.00
Biljettpris vuxen 140 :-

Fri entré för barn under 15 år i målsmans sällskap!

Så här fem veckor in i nya livet som småbarns- mamma funderar  jag kring detta att det verkar vara en självklarhet att man måste ha bil för att klara av att släpa runt på sitt lilla pyre med tillbehör. Jag ville tidigare inte säga för mycket om saken innan jag provat själv, men här kommer en utvärdering av den första tiden som billös.

Vi har varit ute och rört oss och rest väldigt mycket, de senaste veckorna minst en gång om dagen och vi växlar mellan vagnen, bärsjal och bärsele. För längre sträckor har vi provat taxi, buss och tåg. Lillkillen älskar allt som rör sig och sover lika gott helt oberoende av hur vi förflyttar oss. Jag tillhör de få som är nöjd med kollektivtrafiken (jo, jag vågar erkänna det), vi kan förflytta oss som vi vill runt Skåne, det har alltid fungerat smidigt med tider och plats för vagnen.

Jag inser att detta beror på att jag är mammaledig (eller mammajobbar som jag tycker är en mer passande benämning) och har gott om tid och inte pendlar, skulle det vara några förseningar eller andra problem kan jag ta det med ro. Dessutom stannar bussen utanför vår port, jag behöver inte leta parkeringsplats och krångla med att fälla ihop barnvagnen och packa in och ut den ur bagaget.

För mig som inte haft bil tidigare känns vagnens lastmöjligheter lika lyxiga som värsta kombibilen. Vi kan gå och handla var vi vill utan att tänka på hur långt vi har att bära hem, under vagnen får jag plats med flera bärkassar och jag kan köpa storpack, ta del av erbjudanden av typen ta 55 betala för 54 (vilket jag sällan gör i vanliga fall eftersom armarna inte räcker till). Jag kan ha med mig en massa ”bra att ha” prylar så som paraply, vantar, handlekassar som jag alltid glömde eller inte hade plats med innan jag blev med barnvagn.

Eftersom vi valt att bo centralt är det lätt för oss att avstå bilen och då tycker jag att man kan göra det, även om det säkert är lätt att tänka att man behöver bilen i alla fall och kombinerar centralt boende med bil. Att inte äga bil motiverar också den eventuellt högre kostnaden för centralt boende.

Förutsättningarna för att jag är så nöjd med att vara billös är säkerligen en sammanfattning av att jag inte hade bil direkt innan vi fick barn och inte vant mig vid det, att vi bor så centralt som vi gör och att jag bara har ett barn. All respekt till de föräldrar som arbetar och får livet att gå ihop med fler barn, bor utanför stan och är beroende av bilen för att få vardagen att gå ihop. Men så länge jag inte är där njuter jag av mina barnvagnspromenader. När jag nu har alla möjligheter undviker jag bil utan att se snett på dem som inte gör det, är det något jag lärt mig som mamma är det att inte döma andra, alla gör det som är bäst för dem. Nu ser jag fram emot att lillkillen till våren ska bli stor nog att cykla så vi kan fara Malmö fram fortare än i promenadtakt.

Jag vill gärna höra synpunkter från andra föräldrar, hur ni löser vardagspusslet med eller utan bil, så kommentera gärna och berätta!

/Frida

Ett smugglat kärleksbrev på väg mot avrättningen. Dödsstraff för brottet att ha vigt unga kärlekspar. Ja, det är vad vi firar idag. Sankt Valentin försökte sprida kärlek, men fick gå döden till mötes istället.

I Sverige tog det kommersiella, amerikaniserade, firandet fart först på 1990-talet (även om det hade funnits i landet sedan 1960-talet). Kanske på grund av att det började uppmärksammas i skolorna. Idag firar drygt 50 % av svenskarna Alla hjärtans dag. Över 4 miljoner rosor säljs, men också många mörkröda tulpaner och nejlikor. För att inte prata om söta geléhjärtan och choklad som gör gott för själen.

Huruvida det bara handlar om att öka konsumtionen och klämma ut så mycket pengar av människor som vill bli älskade lämnar jag därhän. Jag tänker istället på det älskvärda med att ge fina människor i sin närhet omtanke. Men, samtidigt, att ge medmänniskor lite längre bort detsamma. Och framtidens barn.

Om du väljer att köpa något idag (eller vilken dag som helst egentligen) till en vän, en käresta eller förälder, se då över utbudet. Du kan bidra till en hållbar konsumtion genom att välja ekologiska geléhjärtan, skapa förutsättningar för rosodlare i utvecklingsländer genom att välja de Fairtrademärkta rosorna och samma sak med chokladen.

Läs mer om rosorna här.

Och här har du en liten film om vilka produkter som faktiskt är Fairtrademärkta, över 1300 stycken!

Med det vill jag önska dig en ritkigt fin Alla hjärtans dag, eller bara helt vanlig tisdag. Precis hur du vill.

/Fanny

Vad tänker ni när ni tänker ”gård i Australien”?
En massa får, torrt och kargt landskap med röd jord, folk som pratar som Crocodile Dundee och dit man får flyga i ”Doktorn kan komma-plan”? Mina åtta dagar på Stannary Hills Farm fick både några fördomar bekräftade och några krossade. Här följer rapporten från min första WWOOF-gård.
 

Stannary Hills Farm var varken en fårfarm eller låg helt ut i huttahejti. Men nog hade Graham en Crocodile Dundee-hatt (och ägde typ inga skor, för han var aldrig i stan) och torrt och varmt var det ju, men nätterna var kalla och jag har nog aldrig upplevt ett sådant ösregn. 
   Jag hade egentligen ingen aning om vad jag hade gett mig in på, när jag gav mig iväg på mitt första WWOOF-äventyr. Informationen i WWOOF-boken var mest som en annons i Blocket. Kort och koncis, utan bilder. ”150 acre certified organic farm 100 km west of Cairns.” Jag tänkte att det lät småmysigt med lime-odling och Jan och Graham svarade glatt på mitt mail och bifogade busstidtabellen till Muchilba.

Det visade sig vara ett fascinerande ställe, med ett stort gäng ”wwoofare”. Vi var 11 pers! Två belgare, en japan, två tyskar, en korean, en engelsman, en fransos och så tre svenskar (majoritet!). Och inte nog med att de var svenskar, de var givetvis från Malmö, och Steven hade jobbat på Coop Forum Bernstorp. Jahapp, liksom. Här åker man till andra sidan jorden, men vad hjälper det?  =) Men här pratades det inte svenska. Alla som inte pratade engelska (när Graham hörde), eller svor inför familjens tre barn, var tvugna att äta en hel chili till middagen. Inför alla. Vilket fransosen ”Froggy” åkte på stup i kvarten, eftersom han svor på franska. 

Det fanns ingen mobiltäckning och vi hade ingen tillgång till internet. Så det var detox som gällde. Vi bodde i diverse skjul-liknande hus. I skrangliga sängar med madrasser som sjönk ner till golvet. Killarna bodde i en gammal skolbuss. Det fanns inte en enda bekväm sittmöbel. Allting var trasigt på ett eller annat vis. Skitigt och primitivt… Men helt okej! För stämningen var så skönt avslappnad och trevlig.

Med strikt arbetsschema

Man vaknade i den daggiga gryningen, och ställde sig i kö till brödrosten för att få i sig en gnutta energi. Sen startade den obligatoriska insmörjningsceremonin. Som tur är blev vi ”bjudna” på så mycket solkräm så att vi storknade. Har aldrig sett så stora pump-solkrämsflaskor förr. (I Australien är man noga med solskydd.) (Se bildspel nedan.) Ceremonin upprepades inför varje nytt arbetspass.
   Sen var det på med arbetshandskarna och halmhatten och påfyllning av vattenflaskan, för att vara redo när Graham hämtade oss kl 7. Första passet var från 7 till 9. Sen var det ”smoko” – en fantastisk second breakfast, som mest bestod av rester från diverse måltider (mycket vegemite, sylt och jordnötsmör).

10-12 passet var det värsta. Ibland fick vi sluta 11:30 för att det helt enkelt blev för varmt för att arbeta. (38 grader i skuggan är inte okej.) Mellan 12 och 16 var vi lediga. Då kunde vi bada i den stora dammen (där det varken fanns krokodiler eller ormar) och åka hemmagjord wakeboard. Men mest satt man bara apatisk i värmen och läste pocketböcker.
   Kvällspasset från kl 16-18 var helt klart det mysigaste. Ljumma, stilla, med vackra solnedgångar. Men efter passen vid sötpotatisplockarmaskinen var jag nog skitigare än jag någonsin varit. Vår dusch var mycket enkel, med betonggolv och vatten som antingen var skållhet eller svinkall. Och duschsällskap hade man i form av en liten trädgroda som satt på väggen och stirrade på en.

Vad gjorde vi?

Arbetet på gården varierade en hel del eftersom de har en massa järn i elden samtidigt. De odlade papaya, pumpa, zuccini, gurka, vattenmelon, passionsfrukt, litchi, majs och bönor, för att nämna några. Men mest var det lime och sötpotatis. Och mest fick vi gå längs fälten med en ”weeding-stick” och rensa ogräs för hand. (Sådant som besprutas bort på konventionella gårdar.) Det var enformigt och drygt. Men hade man hörlurar och musik med sig var det okej, till och med lite meditativt.
   Och det var liksom avslappnat. Ingen hets eller stress. Och Graham tackade oss alltid efter varje avslutat arbetspass. Andra wwoofare, som också testat att jobba på ”vanliga gårdar” där man tjänat pengar, berättade att det här mer kändes som om man hjälpte till hemma på en väns gård.

Med oss på fälten sprang alltid Jackie, den lilla Jack Russel-tiken, som mycket väl har kunnat rädda mitt liv. Hon var nämligen tränad i att döda ormar. Och det var gott om brown snakes runt gården. (En av världens mest giftiga ormar. De säger att du har 30-40 minuter kvar att leva om du blir biten.) Jag såg Jackie ha ihjäl 4-5 ormar runtom oss.  En gång precis framför fötterna på mig. Tack Jackie! Med henne kände man sig trygg.

På lime-odlingen

Jag gillar ordet orchard. Vi har inte riktigt någon motsvarighet på svenska. Familjen Godfrey hade mängder av lime-träd i långa rader. Lime-plockning var en intressant syssla. Visste ni att lime-träd har en massa osynliga men sylvassa taggar? Som river upp armarna när man försöker plocka frukten? Man måste ha långärmat, men svär ändå var tredje sekund. Och har ni tänkt på att lime-frukter är gröna? Mot gröna blad? Det gör det hela aningens svårare. Och visste ni att alla lime-frukter du sett i butik plockas omogna? Att lime visst kan bli gulorange, om de bara fick lite mer tid på sig. Men vi har vant oss vid att de ska vara gröna. Så gröna it is! De skulle plockas med rätt färg, i rätt storlek.
   Och avsaknaden av kemiska bekämpningmedel tillät ju den biologiska mångfalden att blomstra! På gott och ont. Några spindlar i håret får man vänja sig vid. (Och man fick bara hoppas att de inte var en redback-spider).
   Men doften! Särskilt vid skymningen… Mmm hela luften full av lime-doft. Ljuvligt! Jan berättade att det inte doftar alls på samma sätt på ”oekologiska gårdar”, där kvävs doften av kemikalier.

Sedan skulle de vaxas, sorteras och packas. Och det är ett kapitel för sig. I snabbt tempo skulle vi placera varje lime i rätt låda av 13 möjliga. (Second class or first class, X-large, Large, Medium, Small, X-small och För-fula-för-att-säljas (men går att användas i vårt eget kök). Detta var ett jobb som oftast utfördes av tjejerna. Av någon anledning är vi lite snabbare där än killarna. Men de fick lyfta traktor-delar istället. (Så var det med den jämställdheten.)
   Den svåraste biten var det minutiösa packandet i kartonger. Detta kan måhända låta som en enkel syssla, men icke! Limepackning var ett gediget pusslande, som det tar veckor, månader, kanske ÅR att behärska helt. Jan hade svart bälte i lime-packning och hon kontrollerade oss noggrant. ”Bottoms down girls! Bottoms down!” (Det är inte så lätt att se vad som är upp och ner på en lime.)
   Det handlade om att uppnå perfektion! Limen skulle passas in i kartongerna så att de inte fick minsta millimeter att röra sig på under transport. Vad bryr vi oss om det i butiken?

Nåväl. Nog om lime. Redan kl 21 gick man och lade sig om kvällarna. Utmattade vaggades vi till sömns av paddornas ”skönsång” (giftiga äckliga cane toads). Och så såg livet ut på denna WWOOF-gård.

Så var det värt det? Vad lärde jag mig här?

Att det går utmärkt att leva utan internet en vecka? Att säga ”Jag heter Hanna” på japanska? (Watashino Namaewa Hanna des!) Att Goon är en förfärlig dryck? Och att det är rätt trevligt att få skit under naglarna? (Och i öronen och näsan.) Ja, men också att ekologisk odling kräver mycket omsorg och arbete. (Om man inte har dyra smarta maskiner.) Att det bitvis är tråkigt men ofta trevligt arbete. Och att det kan vara ganska befriande att leva på naturens villkor.
   Graham berättade att de övergått till att odla ekologiskt när familjer i omgivningen börjat få allvarliga hälsoproblem på grund av all besprutning på fälten. Grahams främsta skäl att odla ekologiskt var nog för att skydda människorna som bodde där.

Med en vacker bonnabränna, blåsor i händerna och med ögon som aldrig kommer se på lime på samma sätt igen, lämnade jag sedan Stannary Hills Farm för nya äventyr.

Nästa WWOOF-gård var en ”cattle-farm”, med 3000 kor som sköttes av två pensionärer. Fortsättning följer!

Kommentera och fråga gärna!

No worries mate!
/Hanna